Något jag lärde mig ganska fort var vacker tass och sitt. Både matte och husse var väldigt nöjda med mig och jag har tryckt i mig mitt nya favoritgottis: Torkad lunga. Mycket smaskigt. Jag sover fortfarande mycket och snarkar en del. Ibland drömmer jag och då händer det att jag ylar lite, inget som stör. Jag är för övrigt duktig på att inte vara i soffan och absolut inte i sängen. Mattan under bordet hemma går däremot bra. En annan sak jag älskar är att tugga på pinnar men både matte och husse blir så arga på mig. De påstår att det inte är bra för mig! *tss* Bara för att jag kräker varje gång? Lite kräk har aldrig skadat någon och är jag snabb som blixten kan man ju slicka lite på det... fast då får matte något väldigt konstigt i blicken... Hade jag bara förstått vad det betydde... hon skrek något om äckligt innan jag blev förvisad till köket. Men moppen kommer fram när jag kräkts och den är ju lajbans!! Bullenuss från oss
Hundar av bullmstifftyp har använts i hundratals år i England och under 1800-talet berättas att kungens man hade en mastiff per två tjuvar till sitt förfogande. Ordet mastiff lär komma från det engelska uttryck "masse thefe", alltså mästra en tjuv. Mot slutet av 1800-talet stabiliserades rasen, på så sätt att man hittade den perfekta blandningen i en korsning av 60 procent mastiff och 40 procent bulldogg - Respektingivande kraft och muskler kombinerat med snabbhet och smidighet. Och nej, bullmastiffen är ingen "kamphund". Sedan den erkändes som ras 1924 har den utvecklats till att vara en gladlynt, alert och trofast familjehund.
Fritid: Tugga pinnar, spåra, springa med maximal hastighet i tätbevuxen skog, sova med nosen djupt nerborrad i huvudkudden.
Gott: Ost, leverpastej, köttbullar, hemtorkad blodpudding morot, snapphanekorv (till husses stora förtret) och allt annat som går att tugga och svälja.
Ställen som Indra viftar lite extra på svansen för
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar