I och med att vi inte visste huruvida Indra skulle reagera på fyrverkerierna eller ej så började vi i ganska god tid med att träna. Detta gjordes med hjälp av en CD-skiva med inspelade smällar och fyrverkeriljud som spelades upp på ganska hög volym. Hon reagerade inte nämnvärt på detta vilket såklart kändes oerhört skönt.
I sedvanlig ordning så började alla snorung..... barn och ungdomar att smälla raketer redan på annandag jul så vildgrisen fick en uppvärmning vilket resulterade i att hennes vakt- och larminstinkter kickade igång. Som en pampig staty stod hon i hallen och ylskällde. Det var inga höga skall utan mer dova markeringar för att visa på att hon vaktade och larmade om att det var oväsen utanför, varpå hon lugnade sig något och bara gick och småmuttrade. Det var väldigt komiskt att titta på.
Så kom nyårsafton och vi åkte ner till Ystad för att fira med min syster och hennes familj. Det gick jättebra och Indra kunde lukta igenom huset i lugn och ro. Tiden gick och så småningom började klockan närma sig tolvslaget och utanför hade folk redan börjat dra igång sina fyrverkerier. Indra sprang lite fram och tillbaka i någon slags blandad nyfiken men avvaktande förtjusningsförbryllning och tittade ut genom fönsterna. Vi gick in och satte oss i ett annat rum med henne och stängde dörren, varpå vi började prata lugnt och avslappnat. Klockan slog tolv och raketerna och bomberna utanför fick invasionen vid Normandie att likna en lätt väderspänning. Vi tittade ner på golvet och döm om vår förvåning...
//Husse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar